Privatiseringen av skolan genom friskolereformen kom till under Carl Bildts tid som statsminister. Dess konsekvenser är idag uppenbara.
Privatiseringen av välfärden påbörjades även den under 1990-talet. År 2009 kom Lagen om valfrihet (LOV) som öppnade för privata aktörer inom äldreomsorgen främst hemtjänst. Då var det alliansregeringen under Fredrik Reinfeldt som stod för förändringen.
Tanken bakom privatiseringsivern var att det skulle bli större valfrihet, konkurrens, innovation och därmed bättre service. Denna effekt har dock uteblivit och i stället ser vi oseriösa och även grovt kriminella som etablerat sig inom den skattefinansierade välfärden. Listan är lång: vårdcentraler, vaccinationscentraler, tandläkarmottagningar, HVB-hem (80% är privata vinstdrivande företag), assistans, hemtjänst mm. Detta utesluter naturligtvis inte att det också finns seriösa aktörer.
Rapporter från flera myndigheter, däribland polisen, visar på allvarliga konsekvenser av den privatiseringsiver som vi nu sett under många år.
Socialdemokraterna har alltid varit emot denna privatisering och i många fall varit kritiska dock utan att komma med några konkreta förslag. Ingemar Reepalus-utredningen (2016) föreslog dock att en vinstbegränsning måste inrättas för dessa privata utförare. För utredningen handlade det mera om att det blivit näst intill omöjligt att vända utvecklingen. Den ideologiska kritiken har fått stå tillbaka för en pragmatisk hållning där ideologi ersatts av politiska kompromisser.
Något måste emellertid göras och nuvarande regering tillsätter utredning efter utredning som kommer med förslag som ligger i linje med den politik som Socialdemokraterna drivit. Allt i syfte att reglera och begränsa de negativa konsekvenserna av utvecklingen. Däremot finns i alla dessa utredningar inte några konkreta förslag för att begränsa vinsterna och ta krafttag mot den kriminella etableringen. Med den nuvarande ordningen har regioner och kommuner tvingats öka sin kontrollförmåga, vilket kräver både kompetens, personal och innebär kostnader.
En förändring måste ske.
Thord Modin
En välfärd i söderfall-och vägen tillbaka.
Komunalråd Anders Härnbro
Sveriges äldre befolkning står inför en allt djupare ojämlikhet. Klasskillnaderna, som en gång minskade genom välfärdsreformer, har åter blivit avgörande för livskvalitet och hälsa. För den som har en tjänstepension, äger sitt boende och kan betala för privat vård kan ålderdomen innebära en aktiv och trygg livs fas. För den som lever på garantipension, hyr sin bostad och är beroende av äldreomsorgen ser verkligheten betydligt dystrare ut.
Ekonomisk utsatthet tvingar många äldre att välja mellan att köpa mat eller betala avgifter för medicin och tandvård. Undernäring och dålig tandhälsa blir därför allt vanligare, samtidigt som den psykisk ohälsan och ensamheten ökar. Trots att vi lever i ett av världens rikaste länder, finns det äldre som undviker sjukvården av oro för avgifter eller för att de inte kan få en stabil läkarkontakt. Samtidigt har vårdplatserna skurits ner där äldre, ofta med komplexa vårdbehov, bollas mellan hemtjänst, akutmottagningar och tillfälliga placeringar.
Vi kan ta oss ur det här! En avgörande faktor är den styrande regeringens prioriteringar. Skattesänkningar för höginkomsttagare har finansierats genom nedskärningar i välfärden. Bostadstillägget har urholkats, resurser till äldreomsorgen har minskat, regioner och kommuner står inför ekonomiska utmaningar som tvingar fram besparingar. Privatiseringar har gjort vården mer fragmentiserad och marknadsorienterad – de som har råd får snabb hjälp via privata sjukvårdsförsäkringar, medan de med andra behov får vänta längst.
Men det behöver inte vara så. Det finns en väg framåt, en politik som bygger på en annan grund där välfärden ska stärkas och inte monteras ned.
Socialdemokraternas lösningar adresserar de problem som regeringen blundar för. Vi vill:
Införa ett nationellt hälsovårdsprogram för äldre, där förebyggande insatser blir en del av den svenska välfärdsmodellen.
Bryta den ekonomiska ojämlikheten inom tandvården. Idag kan en enda tandläkarräkning vara en katastrof för en pensionär med låg inkomst. Socialdemokraterna föreslår därför ett högkostnadsskydd för tandvård, så att ingen ska behöva välja mellan att laga sina tänder eller betala hyran.
Att regeringen måste ta ett större ansvar, genom att inflationsskydda statsbidragen till kommuner och regioner och därmed garantera en långsiktig finansiering av vård och omsorg.
Vägen framåt handlar helt enkelt om att återta den demokratiska kontrollen över välfärden.
Den politik som förs idag leder till ökad ojämlikhet och osäkerhet för äldre. En socialdemokratisk politik visar att det går att vända utvecklingen. Framtiden ska inte vara en fråga om tur och plånbok – den ska bygga på solidaritet och trygghet för alla!
Anders Härnbro
Bara gulliga gårdsbutiker eller alkoholindustrins våta dröm?
Maj-Lis Lööw
Jag antar att du känner igen begreppet ”gårdsförsäljning”. Det har surrat i den politiska debatten i många år men nu vill regeringen vill att det skall bli verklighet 2025. Många ser fram emot det med förväntan, andra med stor oro. De flesta tycker väl inte det är någon stor fråga. Jag hör till de oroliga och jag vill gärna tala om varför. Frågan om gårdsförsäljning ingår nämligen i ett mycket större sammanhang än bara några gulliga butiker och glada turister.
Sverige har sedan länge en mycket restriktiv alkoholpolitik med rötter i vår historia – ett försupet och fattigt folk som reste sig och skapade demokrati och välstånd. När vi skulle ansluta oss till handelsgemenskapen i EU så krockade mycket av vår alkoholpolitik med idén om fri handel över gränsema. Jag vet att det var hårda förhandlingar. Till slut fick vi ge upp delar av reklamförbudet, vi fick släppa på restriktionerna för privatinförsel från utlandet och vi tvingades acceptera näthandel. Vi fick lägga ner Vin&sprit som hade monopol på distributionen av alkoholen.
Bara ett undantag fick vi behålla, det så kallade ”detaljhandelsmonopolet” eller vad vi i dagligt tal kallar Systembolaget. EU accepterade att det handlade om att vi ville värna folkhälsan. Systembolaget behövs för att reglera både tillgänglighet och priser, som är de viktigaste verktygen för att minska alkoholskador, misshandel och olyckor.
Men inte kan det vara skadligt för folkhälsan om de bönder som odlar vin, brygger öl eller tillverkar cider kan få sälja ett par flaskor tillsammans med färskpotatisen och äggen? Nej, troligen inte. Om det bara stannade där. Men låt dig inte förföras av idyllen. Här ligger fler i startgroparna som vill kalla sig gårdsbutiker, små bryggerier och destillerier i varenda buske. I förlängningen vädrar alkoholindustrin att deras våta dröm skall gå i uppfyllelse – Systembolaget skall bort.
För här har vi den springande punkten. Vad säger resten av EU om Sverige nu vill sälja alkohol någon annanstans, förutom på Systemet? Troligen frågar dom – hur ska ni ha det egentligen? Monopol eller inte? Utredning efter utredning har sagt att med gårdsbutiker så kan Sverige inte kan räkna med att få behålla Systembolaget. På Tidö brydde dom sig inte. Dom bestämde sig för att chansa. Håll andan och håll tummarna.
Paradoxalt nog är det en av Sveriges populäraste inrättningar om sätts på spel. I mätning efter mätning ligger Systembolaget på topp i betyg när det gäller utbud, service och förtroende. Till och med en nykterist botaniserar gärna i det förnämliga utbudet av alkoholfritt.
