Friskolor och det kommunala ansvaret – en dubbel standard?

Nasra Ali (S), förste ordförande i Barn- och utbildningsnämnden i Strängnäs

När en friskola likt Europaskolan i Malmköping lägger ner sin verksamhet, står många barn och föräldrar inför en osäker framtid. Denna situation belyser en viktig problematik i vårt utbildningssystem: friskolors möjlighet att stänga utan att ta ansvar för de konsekvenser det medför, samtidigt som kommunerna tvingas axla ansvaret och säkerställa att alla elever får en fortsatt god utbildning.

En av de största utmaningarna är att friskolor, som ofta drivs av privata aktörer, har friheten att lägga ner verksamheten när de anser det nödvändigt, ibland med kort varsel. Detta kan ske av ekonomiska skäl, bristande elevunderlag eller andra faktorer. Oavsett orsaken står kommunerna kvar med ansvaret att snabbt hitta lösningar för de elever som plötsligt står utan skola.

Kommunerna måste därför ha en beredskapsplan för att hantera dessa situationer, vilket innebär att ha resurser och kapacitet för att kunna ta emot eleverna på de kommunala skolorna. Många kommuner står med tomma platser i sin beredskap och som kostar pengar och som dessutom behöver kompensera etablerade friskolor. Detta är en betydande ekonomisk belastning som drabbar den kommunala skolan, särskilt för mindre kommuner som kanske redan kämpar med begränsade resurser.

När lönsamheten inte finns i en kommun så kan friskolekoncern dessutom etablera eller utöka sin verksamhet i en annan kommun där elevunderlaget ser bättre ut. Kommunerna som ska ha beredskap och utbudsansvar har heller inte rätten att säga nej till etablering av en ny friskola. Ansökan görs hos Skolinspektionen och om den blir godkänt får kommunen snällt utöka sin beredskapsplan och ta konsekvenserna av ytterligare tomma platser. Och i tider där många kommuner försöker hantera demografiska förändringar med minskat barnafödande och elevgrupper blir det svårt att långsiktigt planera verksamheten. 

Ett annat problem är att eleverna och deras familjer ofta befinner sig i en mycket stressig situation när en friskola lägger ner. De tvingas snabbt anpassa sig till en ny skolmiljö, vilket kan påverka deras utbildning och välbefinnande negativt. Friskolornas möjlighet att avsäga sig sitt ansvar utan några större konsekvenser skapar en ojämlikhet, där det offentliga systemet måste ta hand om de problem som uppstår oavsett resurser. 

Det är också viktigt att påpeka att friskolor ofta är etablerade för att erbjuda alternativ och förbättra mångfalden i utbildningen. Men när en friskola plötsligt stänger, ställs frågan om deras långsiktiga hållbarhet och ansvar mot samhället på sin spets. 

Friskolor bör ha ett tydligare ansvar gentemot sina elever och samhället, likt det ansvar som kommunala skolor har. I slutändan är det avgörande att vi har ett utbildningssystem som fungerar rättvist och jämlikt för alla elever, oavsett om de går i kommunala eller fristående skolor.