Behöver vi verkligen personval?

Vi hörde båda till de tveksamma redan när personval började diskuteras. Det var tänkt att väljarna skulle få mera inflytande genom att kunna välja både kandidat och parti. Ett slags ”personval light”, där vi kunde behålla de proportionella valen till skillnad från det ultimata personvalet med enmansvalkretsar där vinnaren tar allt.

Vår gamla skepsis består efter att ha sett vad det ställer till, inte minst i den här valrörelsen. Om man älskar politiskt arbete därför att det ger kamratskap och gemenskap kring en idé, så blir det närmast absurt när valrörelsen sen lockar till personliga kampanjer för att få fler kryss än partikamraterna. Det kan bli partivän mot partivän, och rivaliteten kan motverka mobilisering över läns- och kommungränser av rädsla för att grannens kandidater ska komma och ”sno våra kryss”. Det är bara så trist.

Något folkligt tryck för att få kryssa finns det knappast. I årets riksdagsval personröstade ungefär var femte väljare, och de allra flesta kryssar ändå toppnamnen som partierna redan valt ut. Personvalet ändrar alltså sällan något. Men när det gör det kan några hundra kryss räcka för att en kandidat längre ner på listan ska bli dagens hjälte. Det gör systemet sårbart och rimligt att tveka kring ur demokratisynpunkt. I år har vi dessutom sett hur personvalet skapar ifrågasättande och misstankar om valfusk. Vad utredningarna kommer fram till vet vi inte, men redan misstanken skadar förtroendet för valet. Det är minst av allt ett främjande av demokratin.

Men är det inte en demokratisk rättighet att få välja sina politiska företrädare? Jo, och den rättigheten finns redan. Partierna nominerar sina kandidater i processer där medlemmarna kan vara med och påverka. Den som vill bestämma vem som ska stå överst på listan kan gå med i ett parti. Där hör personvalet hemma, i gemenskap och i god tid. I ett organiserat och förankrat folkrörelsearbete. Inte i en kryssjakt de sista veckorna före valet.

Låt den politiska debatten handla om värderingar och sakpolitik. Med åtta partier i riksdagen är det svårt nog för väljarna att höra värderingsfrågorna genom bullret av regeringsalternativfrågor. Då behöver vi inte också en tävling om kryss inom varje lista.

Vi hoppas det kan bli en ordentlig diskussion om personvalet före nästa val. Vi kan ju börja i vårt eget parti, men det är en fråga som fler partier, kandidater och väljare borde fundera över. För en gångs skull vågar vi säga det: det var bättre förr!

Maj-Lis Lööw (S), Mariefred

Lars G Linder (S), Eskilstuna